Min gulligaste Emelie har jag nyss varit hemma hos. Där bytte vi julklappar eftersom att vi inte kunde göra det nu innan eller efter jul. Hon fick ett present kort av mig på Kicks, 100 kr. Dessutom behövde hon hjälp med att laga frukost och fixa hennes ben (som faktiskt blir bättre och bättre efter operationen).
Av henne fick jag två filmer, Marie Antoniette och Charles Wilsons War. Det ska bli roligt att se vad de är för filmer! :) Jag fick också ett kort som är hur gulligt som helst!
På framsidan står det massa gulliga saker, rubriken är "Tack för att du finns", men det gulligaste finns på baksidan. Där har hon skrivit:
"God jul Annie =)
Mitt liv har förändrats sen du flyttade hit. (bra sätt)
Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta!
Älskar dig Annie  "

Naaaw, så gullig hon är!

Jag ville bara berätta att jag och Tommy Nilsson är bästa kompisar, så det så! ;)

Jag saknar dig. I morgon är det en vecka tills vi träffas. Men jag behöver träffa dig nu, älskling. Jag saknar dig jätte mycket.
Jag vill bara ha en kram, en puss... Jag behöver få somna i din famn och få vakna i din famn. Skratta tillsammans med dig, gråta tillsammans med dig. Mysa framför TVn... Du vet som vi brukar göra.
Det gör så ont. Det är tungt över hjärtat, och jag vill bara gråta. Jag vill ha dig, här och nu. Jag vill inte bo sjuttio mil från dig. Du kan väl jobba här nere efter att du slutat skolan? Eller... Jag vill flytta upp. Men jag kan inte, det skulle aldrig fungera med skolan. Allt gör så ont.

Sedan jag lämnade datorn förra gången har jag inte hunnit gör så mycket. Ungefär som alltid när man är sjuk. Däremot har jag brytit alla regler och gick på en promenad med lillasyster, kanske förkylningen blir sämre igen då? Speciellt eftersom att jag frös hela tiden, hihi. Inte så klyftigt.

Nu ska Daniel flyga med Flight Simulator och då kan han inte prata med mig på MSN, då är det tråkigt att sitta här... Så vi hörs senare!



Pussar

Där kan det inte födas många bebisar per år?

Nu luktar det illa i hela huset. Hur ska jag lösa detta?
Våran pelletskamin (som en braskamin, men den bränner istället små korvar av spån, ger mer värme) har under senaste tiden krånglat. Den ska ju som ett element, kunna tända och släcka sig själv när den tycker att huset behöver värmas upp, men på senaste tiden tänder den inte. Den häller ner massa pellets i skålen där det brinner och den står och väntar och väntar på att det ska tända. Till slut går fläktarna igång (som ska vara igång när de brinner) och så håller den på så och det ramlar ner mer och mer pellets och till slut så rinner det över. Det är här pappa brukar komma in i bilden och tända den för hand med tändstickor och så. Det vågar ju inte jag mig på. Luckan man öppnar den med är läskig.
I alla fall nu så håller den på så, och det luktar dessutom äckligt i hela huset pga. det. Det brukar det inte göra. Jag blir ju lite orolig att det är något annat fel nu. Men jag har massor av säkerthets grejor annars, brandalarm och brandsläckare så... Haha. Jag är utrustad! Men nu får pappa komma hem på lunch för de luktar illa och jag vet inte hur jag ska lösa problemet!

Firar jag och Daniel idag. Grattis till oss! <3

Jag är hemma idag igen. Nu har jag varit hemma i en och en halv vecka. Det låter väl roligt? Jag är en jätte rastlös person. Så att sitta hemma (eller sitta i skolan) är inte riktigt min grej. Men vad gör man inte när man är sjuk? Jag har försökt gå på promenader men då blir jag bara ännu sjukare så det är väl bäst att stanna hemma. Jag ska i alla fall till skolan i morgon. Det är sista dagen. Så då är det väl bäst att komma dit och visa upp att man lever, och så är förkylningen snart borta.
   I morgon så ser min dag lite speciell ut. Jag kan inte vara med på gympan så det blir roligt att titta på när de andra kämpar. Eller inte... Efter det så har vi matte, då har vi tydligen julpyssel. I andra ring på gymnasiet? Jaja, det blir nog ganska mysigt. Förra året hade Angelica julmusik på mobilen också, det vart verkligen supermysigt. Efter matten så brukar jag sluta. Men i morgon ska vi tydligen stanna... Och göra vadå? Vi får se vad det blir. Direkt efter det ska jag hemåt för att fira min lillasyster som fyller femton år i morgon. Sandra blir stor. Jag har inte vant mig än... Jag menar, när folk frågar hur gammal hon är säger jag fortfarande tretton, sen får jag ändra mig.

Tiden går alldeles för fort.

[Från MSN]

Daniel säger (18:51):
 *springer ner, ser en stackars Annie på sitt rum och kramar om. Hårt. Länge.*
 Min lilla gulleplutt!

Jag älskar dig, och det vet du. Kanske är jag dum som skriver om min kärlek såhär.
I morgon firar vi ett år och sju månader. Ja, jag håller med dig. Det är lång tid. Frågan är då om du sa det för att du tycker det är för lång tid eller för att du tycker det känns bra att vi varit tillsammans så länge.
Jag har en jobbig period just nu. Jag vill bara vara hos dig. Jag vill inte sitta här nere, och få i ett sms att du är hemma nu. Jag vill ju vara där. Jag vill vara hemma hos dig och ta emot dig när du kommer hem. Jag vill kunna krama dig varje dag, kunna kyssa dig varje dag... Jag vill kunna få gråta i din famn dem dagar jag behöver det. Att gråta i telefon är inte samma sak. Jag vill att du får gråta i min famn när du behöver det. Det gör ont att höra dig vara så ledsen i telefon och inte kunna krama om dig. Nej, jag funderar verkligen inte på att göra slut. Det är vi. Vi mot världen, tillsammans, för alltid.
Men jag har en svacka just nu där allt känns så hårt... Jag försöker fokusera på att vi faktiskt träffas om en och en halv vecka, men det är svårt älskling. För allt jag behöver är en kram... Från dig.

Jag ville bara berätta att vi har en råtta i huset.
Det finns två råttor i huset. Jag är en av dem, jag är en pepparkaksråtta. Här får inte pepparkakorna vara kvar länge.
Det är så att de andra i huset gömmer burkarna, men jag hittar dem alltid! Jag älskar pepparkakor!
Men dock så är jag inte så mycket råtta att jag tar andras grejor... Men vi har en sån råtta också. Jag tänker inte avslöja vilket kön det är, men han/hon är lång! Längre än pepparkaksråttan. Stackars den yngste i familjen hans/hennes godis försvinner bit för bit.
Jag gav rådet att gömma godiset, som de andra i huset gör med mina pepparkakor.
Sandra ska nog ta han/hon på bar gärning när han/hon kommer hem! De kanske är bäst så? De är samma person som brukar ta mitt godis ^^ En riktig råtta!

Efter att jag skickat de senaste inlägget satte jag direkt igång med att fixa mig inför glöggeftermiddagen vi blivit bjudna på. Eller, egentligen blev vi bjudna på två, men vi struntade i den ena...
Jag fixade de som jag brukar fixa, smink, hår och så kläder. Jag är som de flesta tjejer, sorry Daniel.
För en gång skull var vi först där! Det var lite pinsamt. Mormor och morfar, som har all tid i världen - dem är pensionärer, brukar alltid vara där först. Men den här gången kom vi före dem. Blev både min morbror och hans tjej och mormor och morfar förvånade? Ja. Skämdes vi? Ja.
Morbrors tjej hade gjort massor av goda saker! Knäck, chokladbollar, lussekattet, saffransbullar, pepparkakor, kladdkaka och havrekakor. Dessutom fanns det glögg, alkoholfri glögg, vit glögg och saft. Det var så gott, och självklart var man tvungen att smaka på alla bitar! Och jag måste bara säga de, min släkt är den bästa i världen! Jag älskar er alla.

Runt fyra tiden begav vi oss hem och sen dess har jag suttit här. Jag pratade med Daniel i telefon en stund, eller ungefär en halvtimme. Det var mysigt. Men jag är avundsjuk på dem som har snö! De öppnade gondolen idag, så att man kommer upp på toppen av Åre skutan. Så gissa vem som har åkt skidor idag? Jo, precis... Daniel.
Och vem sitter hemma i äckliga Stockholm som bara är mörkt och regning? Jo, precis... Jag. Någon annan än jag som gärna vill emigrera till typ... Antarktis? Snö, here I come!

Det är inte roligt att vara hemma och sjuk. Jag bara ligger hemma i sängen och tittar på tv, eller så sitter jag här framför datorn. Jag har verkligen inget liv. Dessutom har jag smittat Daniel, så han ligger också hemma och är sjuk. Jag längtar ihjäl mig efter hans famn just nu. Och hans lillasyster Ella, som är urgullig, är också hemma och är sjuk.
Vi har bildat en egen klubb, de tre musketörerna.

Jag har redan satt ut mina nyårslöften. Det är första gången jag har riktigt, seriösa nyårslöften. Men det känns som att de kommer att hålla den här gången! :)

• Att inte vara så materialistisk
• Ta min hälsa mer seriöst
• Få in springandet i den dagliga rutinen igen
• Jobba och plugga mer = ta vara på tiden
• Gå ner de sista tolv kilona i vikt
• Min dröm är att ha strl 34, men kanske 36/38 får duga?
• Shoppa mer (jag behöver kläder!)
• Skänka mer pengar till behövande människor

Brukar ni har nyårslöften?

Helgen med Daniel var underbar! Vi behövde verkligen träffas, man tappar så lätt kontakten under tiden man inte träffas när man har ett distansförhållande. Sjuttio mil är mycket, och även om vi har telefon och sms så orkar man inte prata med varandra hela tiden. Man har ju vänner också.
Inte heller nu när Daniel har det jobbigt och det tär på oss. Inte bara på honom. Hade vi bott ihop hade vi löst allting och jag hade kunnat finnas hos han och hjälpa honom i hans problem. Men på distans så blir jag mer en del av problemet.

Han kom till mig på fredag kväll, och självklart så offrade jag mig och åkte in för att träffa honom. Först var det buss kanske en km, och sedan fick jag sitta vid den busshållplatsen och vänta i ungefär en halvtimme i kylan för att senare kunna åka vidare. När jag väl kom fram till centralstationen var jag stelfrusen. Dessutom var jag där en timme för tidigt, men jag roade mig med diverse tidningar och människor som ställde upp i att sjunga karaoke över hela centralstationen. Singstar Abba, jo lite sugen är jag på den. Det är den enda karaoke mamma och pappa skulle ställa upp i.

Halv åtta kom Daniels tåg in. Han stod längst fram och skulle gå av, och jag stod precis vid dörren där när han öppnade. Det är sjukt hur hjärtat kan hoppa till bara av att se den man älskar. Hans leende får hela mig att hoppa till. Han gav mig världens största kram, och så stod vi bara så i säkert en minut, sedan kunde vi fortsätta ner mot tunnelbanan, och sedan hem. Väl hemma hade han ett långt samtal med mina föräldrar, det känns bra att de kommer så bra överens.
Jag hade ont i huvudet och gick och la mig, och han kommer senare efter. När jag ligger där i hans armar med huvudet på hans bröst, så säger han till slut...
"Annie..." På det där allvarliga sättet. På det där "nu-ska-jag-säga-något-viktigt-till-dig-så-lyssna-nu"-sättet. Jag lyfter huvudet, tittar han djupt i ögonen och han säger "Jag älskar dig". Visst, vi har varit ihop i ett och ett halvt år, och har klarat ett långdistansförhållande på den tiden, så såklart älskar vi varandra. Men ibland brister det. Ibland bråkar vi. Hela veckan innan hade han aldrig sagt att han älskar mig, och jag sa det till honom flera gånger per dag. Det gör ont, men jag älskar honom. Och när han sa det då... Då var jag i himmelen igen. Där jag i normala fall är när jag är tillsammans med honom.

På lördagen myste vi mest hela dagen, och bara tog det lugnt. Vi behövde massor av ensam tid, vi brukar vara sociala med varandras familjer så vi får aldrig riktigt tid för oss själva, men nu fick vi det. Det behövdes verkligen. Under söndagen fyllde Daniels lilla kusin Milian ett år så vi åkte och besökte dem. Så trevligt att träffa dem igen! Hans morbror och hans fru och hans mormor och morfar. Det var hans morbror och hans fru som gifte sig i somras när jag var på bröllop. Tyvärr så var Christine Meltzer inte där (hon var på bröllopet). Hon var så himla trevlig! Verkligen över mina förväntningar. Vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar... Jag trodde hon skulle vara som när hon spelar någon i TV. vet inte varför jag förväntade mig det eftersom att det är man ju inte.
Efter en lyckad helg fick Daniel åka hem till norrland på måndag morgonen. Det vart hårt att säga hej då. Men nuförtiden gråter vi inte... Vi har vant oss vid smärtan. Nästa gång vi träffas är på annandag jul, då åker jag upp för att fira nyår... Och åka skidor.