Jag är hemma idag igen. Nu har jag varit hemma i en och en halv vecka. Det låter väl roligt? Jag är en jätte rastlös person. Så att sitta hemma (eller sitta i skolan) är inte riktigt min grej. Men vad gör man inte när man är sjuk? Jag har försökt gå på promenader men då blir jag bara ännu sjukare så det är väl bäst att stanna hemma. Jag ska i alla fall till skolan i morgon. Det är sista dagen. Så då är det väl bäst att komma dit och visa upp att man lever, och så är förkylningen snart borta.
   I morgon så ser min dag lite speciell ut. Jag kan inte vara med på gympan så det blir roligt att titta på när de andra kämpar. Eller inte... Efter det så har vi matte, då har vi tydligen julpyssel. I andra ring på gymnasiet? Jaja, det blir nog ganska mysigt. Förra året hade Angelica julmusik på mobilen också, det vart verkligen supermysigt. Efter matten så brukar jag sluta. Men i morgon ska vi tydligen stanna... Och göra vadå? Vi får se vad det blir. Direkt efter det ska jag hemåt för att fira min lillasyster som fyller femton år i morgon. Sandra blir stor. Jag har inte vant mig än... Jag menar, när folk frågar hur gammal hon är säger jag fortfarande tretton, sen får jag ändra mig.

Tiden går alldeles för fort.

[Från MSN]

Daniel säger (18:51):
 *springer ner, ser en stackars Annie på sitt rum och kramar om. Hårt. Länge.*
 Min lilla gulleplutt!

Jag älskar dig, och det vet du. Kanske är jag dum som skriver om min kärlek såhär.
I morgon firar vi ett år och sju månader. Ja, jag håller med dig. Det är lång tid. Frågan är då om du sa det för att du tycker det är för lång tid eller för att du tycker det känns bra att vi varit tillsammans så länge.
Jag har en jobbig period just nu. Jag vill bara vara hos dig. Jag vill inte sitta här nere, och få i ett sms att du är hemma nu. Jag vill ju vara där. Jag vill vara hemma hos dig och ta emot dig när du kommer hem. Jag vill kunna krama dig varje dag, kunna kyssa dig varje dag... Jag vill kunna få gråta i din famn dem dagar jag behöver det. Att gråta i telefon är inte samma sak. Jag vill att du får gråta i min famn när du behöver det. Det gör ont att höra dig vara så ledsen i telefon och inte kunna krama om dig. Nej, jag funderar verkligen inte på att göra slut. Det är vi. Vi mot världen, tillsammans, för alltid.
Men jag har en svacka just nu där allt känns så hårt... Jag försöker fokusera på att vi faktiskt träffas om en och en halv vecka, men det är svårt älskling. För allt jag behöver är en kram... Från dig.

Jag ville bara berätta att vi har en råtta i huset.
Det finns två råttor i huset. Jag är en av dem, jag är en pepparkaksråtta. Här får inte pepparkakorna vara kvar länge.
Det är så att de andra i huset gömmer burkarna, men jag hittar dem alltid! Jag älskar pepparkakor!
Men dock så är jag inte så mycket råtta att jag tar andras grejor... Men vi har en sån råtta också. Jag tänker inte avslöja vilket kön det är, men han/hon är lång! Längre än pepparkaksråttan. Stackars den yngste i familjen hans/hennes godis försvinner bit för bit.
Jag gav rådet att gömma godiset, som de andra i huset gör med mina pepparkakor.
Sandra ska nog ta han/hon på bar gärning när han/hon kommer hem! De kanske är bäst så? De är samma person som brukar ta mitt godis ^^ En riktig råtta!

Efter att jag skickat de senaste inlägget satte jag direkt igång med att fixa mig inför glöggeftermiddagen vi blivit bjudna på. Eller, egentligen blev vi bjudna på två, men vi struntade i den ena...
Jag fixade de som jag brukar fixa, smink, hår och så kläder. Jag är som de flesta tjejer, sorry Daniel.
För en gång skull var vi först där! Det var lite pinsamt. Mormor och morfar, som har all tid i världen - dem är pensionärer, brukar alltid vara där först. Men den här gången kom vi före dem. Blev både min morbror och hans tjej och mormor och morfar förvånade? Ja. Skämdes vi? Ja.
Morbrors tjej hade gjort massor av goda saker! Knäck, chokladbollar, lussekattet, saffransbullar, pepparkakor, kladdkaka och havrekakor. Dessutom fanns det glögg, alkoholfri glögg, vit glögg och saft. Det var så gott, och självklart var man tvungen att smaka på alla bitar! Och jag måste bara säga de, min släkt är den bästa i världen! Jag älskar er alla.

Runt fyra tiden begav vi oss hem och sen dess har jag suttit här. Jag pratade med Daniel i telefon en stund, eller ungefär en halvtimme. Det var mysigt. Men jag är avundsjuk på dem som har snö! De öppnade gondolen idag, så att man kommer upp på toppen av Åre skutan. Så gissa vem som har åkt skidor idag? Jo, precis... Daniel.
Och vem sitter hemma i äckliga Stockholm som bara är mörkt och regning? Jo, precis... Jag. Någon annan än jag som gärna vill emigrera till typ... Antarktis? Snö, here I come!

Det är inte roligt att vara hemma och sjuk. Jag bara ligger hemma i sängen och tittar på tv, eller så sitter jag här framför datorn. Jag har verkligen inget liv. Dessutom har jag smittat Daniel, så han ligger också hemma och är sjuk. Jag längtar ihjäl mig efter hans famn just nu. Och hans lillasyster Ella, som är urgullig, är också hemma och är sjuk.
Vi har bildat en egen klubb, de tre musketörerna.

Jag har redan satt ut mina nyårslöften. Det är första gången jag har riktigt, seriösa nyårslöften. Men det känns som att de kommer att hålla den här gången! :)

• Att inte vara så materialistisk
• Ta min hälsa mer seriöst
• Få in springandet i den dagliga rutinen igen
• Jobba och plugga mer = ta vara på tiden
• Gå ner de sista tolv kilona i vikt
• Min dröm är att ha strl 34, men kanske 36/38 får duga?
• Shoppa mer (jag behöver kläder!)
• Skänka mer pengar till behövande människor

Brukar ni har nyårslöften?

Helgen med Daniel var underbar! Vi behövde verkligen träffas, man tappar så lätt kontakten under tiden man inte träffas när man har ett distansförhållande. Sjuttio mil är mycket, och även om vi har telefon och sms så orkar man inte prata med varandra hela tiden. Man har ju vänner också.
Inte heller nu när Daniel har det jobbigt och det tär på oss. Inte bara på honom. Hade vi bott ihop hade vi löst allting och jag hade kunnat finnas hos han och hjälpa honom i hans problem. Men på distans så blir jag mer en del av problemet.

Han kom till mig på fredag kväll, och självklart så offrade jag mig och åkte in för att träffa honom. Först var det buss kanske en km, och sedan fick jag sitta vid den busshållplatsen och vänta i ungefär en halvtimme i kylan för att senare kunna åka vidare. När jag väl kom fram till centralstationen var jag stelfrusen. Dessutom var jag där en timme för tidigt, men jag roade mig med diverse tidningar och människor som ställde upp i att sjunga karaoke över hela centralstationen. Singstar Abba, jo lite sugen är jag på den. Det är den enda karaoke mamma och pappa skulle ställa upp i.

Halv åtta kom Daniels tåg in. Han stod längst fram och skulle gå av, och jag stod precis vid dörren där när han öppnade. Det är sjukt hur hjärtat kan hoppa till bara av att se den man älskar. Hans leende får hela mig att hoppa till. Han gav mig världens största kram, och så stod vi bara så i säkert en minut, sedan kunde vi fortsätta ner mot tunnelbanan, och sedan hem. Väl hemma hade han ett långt samtal med mina föräldrar, det känns bra att de kommer så bra överens.
Jag hade ont i huvudet och gick och la mig, och han kommer senare efter. När jag ligger där i hans armar med huvudet på hans bröst, så säger han till slut...
"Annie..." På det där allvarliga sättet. På det där "nu-ska-jag-säga-något-viktigt-till-dig-så-lyssna-nu"-sättet. Jag lyfter huvudet, tittar han djupt i ögonen och han säger "Jag älskar dig". Visst, vi har varit ihop i ett och ett halvt år, och har klarat ett långdistansförhållande på den tiden, så såklart älskar vi varandra. Men ibland brister det. Ibland bråkar vi. Hela veckan innan hade han aldrig sagt att han älskar mig, och jag sa det till honom flera gånger per dag. Det gör ont, men jag älskar honom. Och när han sa det då... Då var jag i himmelen igen. Där jag i normala fall är när jag är tillsammans med honom.

På lördagen myste vi mest hela dagen, och bara tog det lugnt. Vi behövde massor av ensam tid, vi brukar vara sociala med varandras familjer så vi får aldrig riktigt tid för oss själva, men nu fick vi det. Det behövdes verkligen. Under söndagen fyllde Daniels lilla kusin Milian ett år så vi åkte och besökte dem. Så trevligt att träffa dem igen! Hans morbror och hans fru och hans mormor och morfar. Det var hans morbror och hans fru som gifte sig i somras när jag var på bröllop. Tyvärr så var Christine Meltzer inte där (hon var på bröllopet). Hon var så himla trevlig! Verkligen över mina förväntningar. Vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar... Jag trodde hon skulle vara som när hon spelar någon i TV. vet inte varför jag förväntade mig det eftersom att det är man ju inte.
Efter en lyckad helg fick Daniel åka hem till norrland på måndag morgonen. Det vart hårt att säga hej då. Men nuförtiden gråter vi inte... Vi har vant oss vid smärtan. Nästa gång vi träffas är på annandag jul, då åker jag upp för att fira nyår... Och åka skidor.

Första advent är ett viktigt tecken för att snart är det jul. Jag brukar alltid ha alla mina julklappar köpta vid det här laget. Men nu har jag ingenting. Jag älskar ju julen och förbereder den alltid långt innan. Jullåtarna har spelats sen i augusti, men vad är det med julklapparna jag inte klarar?
Jag vet inte vad jag ska köpa till någon. Kanske jag ska dra med Daniel på lite julshopping när han kommer nästa helg? Inte ens till honom vet jag vad jag ska köpa, och jag vet alltid precis vad han ska få. Han har ju köpt till mig.
Problemet med honom är att han vill inte ha något. Han är supergullig och säger att det räcker att ha mig vid sin sida, naaw, men jag vill ju ge honom något.

Min familj har en tradition tillbaka så långt jag minns. Varje första advent träffas vi hemma hos min pappas moster, äter smörgåstårta och sedan massa julbak. Det är en supermysig tradition!
Det var meningen att Daniel skulle vara med också, men han missar ju det eftersom att han kommer nästa helg.
Den här gången kommer dock inte bli som den brukar. Idag serveras gryta istället för smörgåstårta. Och idag så är Madelenie, Jeanette och Eric här... Dem flyttade ju hit från USA i våras så det har aldrig varit med på en i den här grejen. Men det finns en sak till som inte är som det brukar - min faster kommer inte dit. Hon har alltid varit på det här jätte mycket och hjälpt min pappas moster med julbaket. Men det här året har hon betett sig jävligt sjukt, som vanligt, och får därför inte komma. Kommer det bli annorlunda i år? Ja. Kommer det bli skitsnack i år?  Ja.

Men innan första advents firande så ska jag ut och övningsköra, det ska bli superkul! :) Update kommer senare...
Puss puss

Och det stör mig rejält!
Varför är det så svårt för folk att bara gasa på lite? Visst, man ska hålla ett lugnt tempo när det är snö. Men de i Norrland, de klarar det galant. Deras bussar kommer jämt i tid.
Varför klarar inte våra det? Jag stod i 40 min och väntade på att det ens skulle komma en buss, och när det väl kommer en... Ja, då blir den proppfull. Men det är ju till fördel för busschauffören. Tror du han kör för det? Nej, 3 km hem tog hur lång tid som helst.
Min pojkvän Daniel som bor i Åre driver jämt med stockholmarna och hur vi hanterar snön. Men varför klarar vi den inte? Jag menar, i Åre har de en halvmeter snö nu. Bussarna går som de ska. Här, här har vi 3 dm snö, och bussarna klarar ingenting. Bussarna till Norrtälje i morse gick knappast pga de va 4 dm snö på vägen dit. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring av SL.

Klockan är bara tjugo i nio, och jag brukar sova vid den här tiden i normala fall. På lördagar. Men idag råkade jag vakna tidigare pga. min mobil och kunde senare inte somna om. Jag går upp, ut ur mitt rum, mot köket... Tittar upp och ser SNÖ! Jag stannar till, får världens största leende och vill hoppa och skrika av glädje. Men resten av familjen sover.

Jag älskar snö. Jag älskar vintern. Jag älskar julen. Jag älskar mina traditioner att springa runt huset barfota i snön. Jag älskar att åka pulka i snön, trots att jag är sjutton. Man måste våga vara sig själv!
Snö, snö, snö!

Och i kväll ska jag över till mormor och morfar med familjen, och så ska även morbror med familj det. Det blir älgkött med hasselbackspotatis. Åh så gott!

Sitter just nu och tittar på Aftonbladets TV om en kvinna som går upp i sömnen och äter! Svårt att hålla sig i form då? ;) Hon är ju liksom inte medveten om sitt ätande.
I alla fall så börjar min "formning" i morgon med idrott, springa 3 km och senare en timmes promenad. Jag sicktar på tio kg.
Vid midsommar började jag min viktnedgång och gick ner 20 kilo, sedan under höstlovet (i oktober, för er som inte vet) så spårade det ur lite och jag gick upp 3-4 kg. Nu är det dags att gå ner dem + lite till!
Älskar jag att springa, och ha ett mål, och komma till målet? Ja!

Dessutom ska vi ha bip-test och konditionsträning på idrotten nu en längre period... Vilken tur att jag är lite förberedd och inte sämst i klassen. Hade det varit för ett år sedan, då hade jag definitivt varit sämst i klassen!

Jag och Johanna satsar ju på tjejmilen nästa år ;)

Jag missade att lägga över pengar till Daniels konto - igen! Banken stänger vid tre, och när slutade min skola idag? Ja, tio över tre.
Hela dagen har varit ganska kaotisk. Det börjar med att vi har lunch jätte sent så man är grymt hungrig när det väl är lunch. Då är det ner kladdade makaroner med fettklumpsköttbullar. Låter väl gott? Efter det så har vi matte och får veta idag att vi har prov på fredag! Det får vi veta två dagar, eller inte ens två dagar, innan provet. Som tur är lyckades vi övertala lärarna att flytta fram provet till måndagen efter våran praktikvecka. Jag var jävligt sur där ett tag för våran mattelärare är den sämsta jag någonsin haft, men nu kändes det bättre ;)
Dagens planer är så att jag ska jobba i två timmar för att sedan städa rummet. Jag jobbar just nu! Ha jobbet hemma så man kan jobba hemifrån? Vad är det? UNDERBART! Dessutom är det bra betalt ;)

Mina sömnproblem blir bara värre och värre.
Förut kunde jag leva med dem, men nu? Snart är det åka till läkar'n som gäller. Min natt såg ut så att jag gick och la mig klockan 21.00 eftersom att jag var grymt trött. Jag ligger där, och kan inte somna igen... Klockan går och ungefär vid 01.00 somnar jag. Sedan klockan 03.00 så vaknar jag av hemsk mensvärk och jag har dessutom blodat ner hela sängen.
Det var bara tända lampan och fixa i ordning allt. Sedan när jag var klar så var det bara att börja om från början...
Problemet att somna. Jag tror jag somnade ungefär vid fem/sex i morse och sedan gick jag upp klockan sju. Är jag trött? Minst sagt. Ungefär såhär har det sett ut i sex månaders tid, jag lär mig ingenting i skolan längre.

Har ni också erfarenhet av sömnproblem?