Nu sitter Daniel i en bil påväg mot Umeå. Han svarar inte, smsen kommer inte fram... Är det bara jag som blir jävligt orolig när det är så? Eftersom att han ändå är ca 80 mil ifrån mig och ute på vägarna så vet jag ju faktiskt inte om det kanske hänt något. Det är nackdelen med distansförhållanden. Hade jag bott ihop med honom, då hade jag suttit där i bilen tillsammans med honom.
Har han krockat? Eller är det bara batteriet som är slut? Hade han inte smsat mig om det var batteriet? Gah, vart är han?! När det är såhär får jag mina tröstätningsbegär och blir grymt godissugen. Idag har jag faktiskt lite godis, för i morgon blir det toppformskämpning igen. Jag stormtrivs med att äta nyttigt och leva hälsosamt, man mår så bra!
Men samtidigt älskar jag godis, trots att jag blir trött, mår dåligt osv.

Är det bara jag som blir sådär orolig, eller blir ni också det?