Jag älskar dig, och det vet du. Kanske är jag dum som skriver om min kärlek såhär.
I morgon firar vi ett år och sju månader. Ja, jag håller med dig. Det är lång tid. Frågan är då om du sa det för att du tycker det är för lång tid eller för att du tycker det känns bra att vi varit tillsammans så länge.
Jag har en jobbig period just nu. Jag vill bara vara hos dig. Jag vill inte sitta här nere, och få i ett sms att du är hemma nu. Jag vill ju vara där. Jag vill vara hemma hos dig och ta emot dig när du kommer hem. Jag vill kunna krama dig varje dag, kunna kyssa dig varje dag... Jag vill kunna få gråta i din famn dem dagar jag behöver det. Att gråta i telefon är inte samma sak. Jag vill att du får gråta i min famn när du behöver det. Det gör ont att höra dig vara så ledsen i telefon och inte kunna krama om dig. Nej, jag funderar verkligen inte på att göra slut. Det är vi. Vi mot världen, tillsammans, för alltid.
Men jag har en svacka just nu där allt känns så hårt... Jag försöker fokusera på att vi faktiskt träffas om en och en halv vecka, men det är svårt älskling. För allt jag behöver är en kram... Från dig.